Usch

Nej, nu får jag ta tag i det här. Jag sitter bara framför datorn hela jävla tiden. Kosta vad det kosta vill, allt måste vara klart till den 17e! Alltså: Lista.

1. Låna borrar från far. Sätta upp: Stor tavla i hallen, krokar i hallen.
2. Köpa ett tyg eller överkast eller matta att hänga på väggen i garderoben. ikea.
3. Köpa en stor tavla att ha brevid ramen i vardagsrummet. fan heter det, designlagret eller nått.
4. Fixa bilder till stora tavlan i hallen. Fixa photoshop på datorn
5. Badrummet. behövs ingen förklaring...Men till att börja med måste peter lämna tillbaks underlagsfärgen (kallas?) och köpa... (fan vad jag tappar ord idag, kanske för att jag suttit tyst framför datorn hela dagen) äsch, sånt man fyller hål med.
6. sex sex... hm.. jo! fler växter i fönstret.
7. tvätta mattor!!
8. Måla hallstol
9. Köpa två likadana dörrmattor till golvet i upphängningsutrymmet
10. Tavla i köket?

Kanske var allt... men kommer de hinna?? forts. följer

Jag känner mig så himla glad på något vis. Ljuset på hösten gör mig mycket lyckligare än ljuset på sommaren. Okej att man känner sig tröttare när det är mörkt, men eftersom jag arbetar så mycket kvällar hinner jag ändå vara ledig så mycket när det är som ljusast. jag älskar mina jobbtider!

Igår jobbade jag kväll till nio men var ändå uppe tidigt eftersom jag hade tandläkartid kl. 8. när den var klar hade jag tänkt åka hem och sova några timmar till, eftersom jag normalt sett inte går upp förrän 11, halv 12. Men när jag kom hem efter att ha gått en liten promenad så var jag så fruktansvärt pigg! Hela dagen! och då kom jag på den fiffiga idén att min dygnsrytm kanske inte alls är Vaken- 11 till 3, sova- 3-11, utan typ... Vaken-9 till 2, sova- 2 till 9... eller nått. Och så kom jag på att jag verkligen borde lägga upp ett slags schema för rutiner även när jag är ledig, till exempel promenad innan frukost på morgonen, kl 9 till halv 10, eller nått. sen kan jag ju gå och lägga mig igen ett tag om det är det jag vill, men bara att det görs, dendär promenaden. så kanske jag slipper gå runt och vara bajstrött mest hela tiden.

ojoj, vad sällan jag skriver här. Kanske för att absolut ingen vet att jag har en blogg och ännu mindre läser det jag skriver. Men jag vet inte om det borde spela någon roll egentligen? Jag kan väl skriva ändå?

Är så jäävla nervös inför imorrn och introduktionsdagen på nya jobbet! Känns som att gå på en första dejt med någon man tror man tycker om. Även om jag aldrig varit på dejt. tror jag. Jo, kanske nån gång.. vet inte om det kändes såhär. men hemskt är det!

Jag menar, det är ju kul också. egentligen. Bara det att så mycket står på spel, liksom. Första intryck, massor att lära sig. Hur ska man bete sig? Jag vill ha facit, jag pallar inte sånthär! Men jag var ju skitnervös inför intervjun också, men såfort jag klev in där var det liksom lungt... Kände mig supersäker och hon anställde mig ju på studs så det var ju en bekräftelse i sig. Men i sådana situationer kan man låssas så bra. I alla fall jag. Jag kan låssas att jag sitter säkert, inga händer i ansiktet, fast blick i ögonen (inte stirra), nicka och håll med, säg något intressant, något speciellt, utmärk dig! Var på men inte påfrestande. Lugn och sansad. Men sen då?
Åh! Jag måste skärpa mig. Vet att jag fixar dethär också. När jag väl är där, om jag bara inte spelar. Men jag blir nervös av mitt eget magont, stressar upp mig själv. Jag vill ju det här! Vill på riktigt! Mindre ansvar, mindre stress, mindre resväg, mindre tidiga mornar. Klarar jag det här blir allt bra. Och lägenheten får vi tillbaks imorrn med (förhoppningsvis).

fast det är kanske den insikten som skrämmer mest. Klarar jag det här ordnar sig allt. Om jag inte gör det då?

none

Har krafs blivit ett porr-ord?

nyser fortfarande... det är synd om mig. Igår inhandlade vi två mattor, ett bord, tapeter för tre rum och blommor till balkongen (för 500 spänn! tror aldrig jag handlat en enda jävla blomma tidigare.. vi kände oss lite underlägsna). Mycket gjort i alla fall! Bord har vi typ letat efter ett decennium men matmöbler är dyrare än man tror, ska jag säga! Vi kapade i alla fall ett igår på stockholms stadsmission för 350 spänn. Det stod 450 på prislappen men slår kassa-tanten in 350 är det väl bara att tacka och bocka? Jättefint i alla fall.. nu behöver vi bara två stolar till.

Jag vill ha en digitalkamera...

Om två dar åker peter ut i världen och roar sig.. grr. medan jag får gå hemma och.. diska?

kli krafs atschoou

Idag fyllde Malin 20. Vi åt tårta och skrattade åt konsiga konspirationsteorier ur en bok hon fick av mig och Peter. Tänk vad gamla vi är ändå.. Och känns det så? nej. Men det kanske är bra, vad vet jag.

Igår var jättekul. Precis som jag tänkt mig när jag suttit i mitt rum på Alsnögatan och drömt om att få hosta fester natten lång. Folk jag minst av allt anade dök upp och jag kände mig sådär bra och som man bara gör när... jag vet inte. När inget går snett, man säger inget dumt, står inte ensam, är inte för full, inte för nykter... Nu har vi bott i lägenheten i tre veckor. Galet. Väntar på att få tapetsera så det kan få bli på riktigt någon gång. Det är fortfarande lite ofärdigt och kalt, men jag ska inte klaga.

Tänker mycket på jobbet.. Det tar stryk att resa 1,5 timme, jobba 5, bara tjäna skit i timmen, stå ut med skitsnack och sen åka 1,5 timme hem igen. Får ångest när jag tänker på det, samtidigt som det kan vara kisskul vissa dagar. Men man vet aldrig, och det är det som är skit. Idag ringde jag mig sjuk och fick ångest över det också. Men det kändes välbehövt också, på något vis. Dels är jag sjuk av kattallergi och dels klarade jag helt enkelt inte av något jobb idag. När malin kom hit igår var det första hon sa att hon kände av allergin hon med. Skönt att äntligen få veta vad det är man går och nyser åt, men trist att lära sig att det är ens eget hem. Vet inte vad jag kan göra åt saken. Hade alla fönstren vidöppna hela dan idag. Det blåste friskt i hela lägenheten (så friskt det kan när det är 29 grader utomhus) men lik förbannat rinner snoret ändå. Tänk om det är som erica sa... att är det riktigt jävla inbitet kan det sitta kvar i 20 år. snyft... vår fina lägenhet är kattbesatt. Tänk om det liksom inte blir bättre. Kan Anticimex sånt? Sanera luften fri från katthårspartiklar? Eller måste vi flytta? Sälja alla nya möbler "pga allergi". Fy fabian.

chips på morgonen

jag sitter och trivs med allt. det är rätt skönt :)


Peter fick tag på hon som bor i lägenheten i förrgår. Hon verkade totalt störd och sa typ ingenting, men han ska ringa idag igen så vi får se. Kanske kan vi flytta in en vecka tidigare! Då får vi ytterligare en vecka att tapetsera och fixa innan Peter tar studenten. mkt bra! Men allt får inte hända FÖR snabbt.. Då kanske man inte hinner reflektera. Så jävla sjukt... Om mindre än 3 veckor i så fall.

Imorrn ska jag picnica med Bellis på Vårbergs-berget! Ingen aning om var det ligger, men som sagt måste man ju lära känna omgivningarna lite innan man bosätter sig. Och jag har ju en bra guide...!

buäh

Är det inte konstigt att det heter "träna", när man inte tränar inför någonting?

Träna ska jag INTE göra idag. Dock borde jag börja, någon gång. Tror jag drömde om det inatt. Folk som stod och stretchade vid Mariatorget, och jag tänkte att sådär borde jag också hålla på.
Sen drömde jag något om vår gamla lägenhet på Bondegatan, en hiss som vällt och blivit en toalett, samt kaos i trapphuset på grund av kissköerna. Kanske något om min farmor också...

Jag tänker att jag ska börja ta tag i saker så fort vi flyttat. Jag lever fortfarande i limbo, trots att jag lovade mig själv att sluta göra det så fort i faktiskt FICK en lägenhet. Hela 2007 har hittills bara handlat om väntan. Nu är det så nära, och ändå tänker jag: Ne, ingen idé att bli hurtbulle nu, jag väntar tills vi bor i Vårberg och jag kan ta joggingturer i soluppgången längs vattnet i rosa mjukisdräkt.
Allt detta ska jag bli bättre på när vi flyttat:

laga mat
spara pengar
motionera
jobba
gå upp på mornarna
höra av mig till gamla vänner
höra av mig till gammal släkt
läsa böcker
städa
ta tag i vad jag vill plugga till
ta tag i min konstiga dyngsrytm
skriva
måla
pyssla
festa
sova
dricka vatten
äta nyttigt
leva glatt
skratta
gråta
dansa
leva
älska
dö

Eller nått sånt...

Mycket sällan blir det som jag tänkt. Men när vi nu fick den lägenhen jag faktiskt helst ville ha av alla vi sett känns det som om saker och ting är påväg åt rätt håll. Men så mycket går liksom inte att börja ändra på sälänge jag och Peter inte bor ihop.

Sovvanor till exempel.. Det går inte att sova innan Peter kommit hem från någonstans. han har inga nycklar till mig och jag måste hålla mig vaken tills jag kan släppa in honom. Börjar jag tidigt på jobbet kan inte han sova hos mig eftersom han då måste ha mina nycklar och möta upp mig när jag slutat och ge dem till mig, då jobbar han ofta. Så jag måste sova hos honom och av någon anledning har jag svårt att sova då. Det är svårt att lämna sängen och smyga sig vaken när hela mörka huset sover. Kanske är det därför jag får ångest.

Städvanor är en annan grej. ORKA städa garderoben 3 veckor innan man ska börja packa ner skiten i flyttkartonger? Då får det fan lukta instängd munk ett tag till, trots att garderoben snart får nog och anfaller mig med mitt eget skräp. 2-åriga ölburkar jag gömt undan för att inte mor skulle se dem, gammalt krimskrams jag stoppat i en påse och sen inte vetat vad jag skulle göra av det. teckningar från grundskolan, trasiga sovsäckar och 90% av alla kläderna skulle jag aldrig ens sätta på mig igen.

Och maten kan jag ju inte ändra på sålänge mina päron styr och ställer i kylskåpet. Jag lagar bara mat en gång i veckan och då är det knappast lönsamt att åka till city gross i skärholmen och handla billig pasta.

usch och fy... 4 veckor kvar. Ont i huvudet och kommer säkert vara sjuk på jobbet imorrn...

vårsnuva

Sitter hemma och är sjuk. Men det är rätt okej. Tittar ut på alla träd som ser alldeles somriga ut och blir lycklig. Jag får något ryck ibland när jag till exempel tittar på min fot.. Då kan jag tänka: Å... Dethär är ju MIN fot! Min alldeles egna! Och liksom fyllas av ett lyckorus över att få tillhöra. Över att vara någon.

...Är jag ensam?

Peter köpte en pärlplatta till mig igår när jag jobbade så jag tänkte sätta mig med det nu. Ska bara lägga upp lite bilder på facebook (tjohoo!)
Valborg var trevligt. Kallt som alltid men far och mor var på landet så vi satt hemma först och tog sen båten över till henke. Någon stal all vår dricka men vi blev lagom glada ändå.

..

hehe. känns fortfarande en aning fånigt. Har nog inte hajpat grejen med bloggar trots allt. Som att skriva dagbok fast ändå tänka på att inte utelämna några saftiga detaljer eller för mycket info om mig själv (då kanske folk förstår vilket fån jag egentligen är).

Valborg ikväll. Är mycket taggad. Sov dock för länge så nu måste jag snart ta till drastiska åtgärder för att inte bli sådär seg i skallen hela dan som man bli om den får för mycket vila. Kanske ta en öl? =) Eller köpa dendär pärlplattan igen. Den som smälte... smalt? smultade...?

Låg i sängen och tänkte på svunna tider. På midsommar i Geneve i Paulines jättelika trädgård, på folk på facebook som var mina vänner men som nu... jag vet inte. snyft. Hur stört annorlunda allt var, och hur nytt och främmande saker en gång varit. Bacardi breezers, absolut, sena vårkvällar. Nu är allt rätt gammalt ändå. Man söker hela tiden dendär känslan igen, men uppnår den ytterst sällan. Supa på vårberg... Hur gamla är vi egentligen? Som gubbsjuka fast väldigt mycket annorlunda. Det krävs ett nytt ord... kanske kommer jag på ett.
-tonårssjuka
-20-års-kris-stinna
-svunna tider-maniska
-vill-tillbaka-kåta

fast vill man det? Tillbaka? Eller bara framåt, fast med detdär lilla extra som aldrig infinner sig. Önskar tommi skulle höra av sig. Han är min länk till det förflutna, men en sån länk sen..

Ne... kanske dags att duscha och klä på mig nu. Ta tag i nått... en promenad, en öl, en majbrasa.

5 veckor kvar

Igår kände jag mig så äkta. Jag kände att jag bara reagarar som jag vill, gör vad jag vill. Är vem jag vill. Vill ha kvar den känslan jämt. Hoppas det går bra idag.
Går och väntar på lägenheten… En hel månad är lång tid, och jag vill göra något hela tiden. Titta på skb, titta på blocket. Men det tjänar ingenting till, jag vet det. Jag sitter som på myror, vill att något ska hända. Särskilt när jag är ensam.

Måste köpa en till platta för pärlplattor. Den förra smälte sig böjd igår. Då kan jag liksom uppta min tid med något. Och sen kommer vi ju börja handla saker. Lampor typ.

Ååååååh! Vet inte vad jag vill göra! Bra att jobba då kanske, och efter det ska jag äta middag med peter för min familj är borta över helgen och valborg. Fick bara en så konstig känsla i kroppen. Av nervositet, av förväntan, av tristess, av… jag vet inte. Vet inte vad jag vill göra. Pyssla! Inte gå ut, det längtar jag inte efter som jag gjorde för bara ett tag sedan. Det är så dyrt, och den insikten är nog bra. Valborg blir nog kul, antingen uppsala eller sannas land. Och sen ska jag vara ledig mycket nästa vecka. Kanske typ hela nästa vecka om irene inte bestämt några tider än. Ska bli skönt, men kanske jobbigt. Jag vet inte. fast jag behöver lite ledighet nu också. Är trött på jobbet. Kanske kan gå promenader med bella i vårberg, lära känna omgivningarna lite. Kanske shoppa lampor och bygga pärltavlor. Nu ska jag duscha och åka till jobbet och jobba och åka hem och träffa peter och äta och se på tv och mysa och sova och vakna och köpa pärlplatta och handla mat och jobba och komma hem och träffa peter och sova och vakna och åka med bilen till valborg och supa och sova och vakna och åka hem och jobba och åka hem och… sen är jag ledig och då är vi inne på 1a advent av lägenhetsväntande!

blä

Fan att ångest ska vara så svår att bli av med. Pratade med några på jobbet om ångest över att gå upp så tidigt och de hade precis samma problem. Två dar innan börjar det växa i magen. Kan inte bli av med det hur mycket jag än tänker på att det faktiskt är rätt kul när man väl är där... oftast. Kan inte ens sätta fingret på i vilken tanke ångesten slår rot och växer. I att behöva jobba med viss personal på nedre botten? I att stå och se fånig ut när inget finns att göra? I att inte veta vad man ska göra? Allt sådant går att svälja när man väl är där, men tanken på att det kommer är på något vis skrämmande.
Beror väl på att jag jobbar för lite.

!

8000 kronor!! Så mycket har jag aldrig fått efter skatt! Det måste vara något fel. Jag jobbade inte mer än vanligt förra månaden, eller gjorde jag? Kanske har de smittats av Nettos konstiga skatterankning och kommit på att 17% är mycket roligare att dra av än 30 varenda jävla gång. hihihi! Då kan jag i alla fall betala min dyra telefonräkning utan ångest.. Jag som trodde jag skulle få 6000... ibland blir man glad. Nu ska jag till jobbet!

jodå

Jo visst är det lite självcentrerat och en aning fånigt. Men det verkade så kul... ändå. Var tvungen att övertala isabelle för att inte verka för löjlig. Då är vi två som kan skratta åt saken!

Grejen är ju att jag ändå sitter och skriver hela dagarna. Då kan jag lika gärna visa upp det, eller låssas att det faktiskt finns de intresserat läser och bryr sig. Jag säger inte att jag inte har folk som bryr sig, men av allt skit som jag sitter och ältar framför min dator hela dagarna tror jag inte många skulle orka höra på hälften. Nu ska jag klippa och klistra och försöka göra det lite fint. Undra hur det hela fungerar...