jag sitter och trivs med allt. det är rätt skönt :)
Peter fick tag på hon som bor i lägenheten i förrgår. Hon verkade totalt störd och sa typ ingenting, men han ska ringa idag igen så vi får se. Kanske kan vi flytta in en vecka tidigare! Då får vi ytterligare en vecka att tapetsera och fixa innan Peter tar studenten. mkt bra! Men allt får inte hända FÖR snabbt.. Då kanske man inte hinner reflektera. Så jävla sjukt... Om mindre än 3 veckor i så fall.
Imorrn ska jag picnica med Bellis på Vårbergs-berget! Ingen aning om var det ligger, men som sagt måste man ju lära känna omgivningarna lite innan man bosätter sig. Och jag har ju en bra guide...!
söndag 6 maj 2007
fredag 4 maj 2007
buäh
Är det inte konstigt att det heter "träna", när man inte tränar inför någonting?
Träna ska jag INTE göra idag. Dock borde jag börja, någon gång. Tror jag drömde om det inatt. Folk som stod och stretchade vid Mariatorget, och jag tänkte att sådär borde jag också hålla på.
Sen drömde jag något om vår gamla lägenhet på Bondegatan, en hiss som vällt och blivit en toalett, samt kaos i trapphuset på grund av kissköerna. Kanske något om min farmor också...
Jag tänker att jag ska börja ta tag i saker så fort vi flyttat. Jag lever fortfarande i limbo, trots att jag lovade mig själv att sluta göra det så fort i faktiskt FICK en lägenhet. Hela 2007 har hittills bara handlat om väntan. Nu är det så nära, och ändå tänker jag: Ne, ingen idé att bli hurtbulle nu, jag väntar tills vi bor i Vårberg och jag kan ta joggingturer i soluppgången längs vattnet i rosa mjukisdräkt.
Allt detta ska jag bli bättre på när vi flyttat:
laga mat
spara pengar
motionera
jobba
gå upp på mornarna
höra av mig till gamla vänner
höra av mig till gammal släkt
läsa böcker
städa
ta tag i vad jag vill plugga till
ta tag i min konstiga dyngsrytm
skriva
måla
pyssla
festa
sova
dricka vatten
äta nyttigt
leva glatt
skratta
gråta
dansa
leva
älska
dö
Eller nått sånt...
Mycket sällan blir det som jag tänkt. Men när vi nu fick den lägenhen jag faktiskt helst ville ha av alla vi sett känns det som om saker och ting är påväg åt rätt håll. Men så mycket går liksom inte att börja ändra på sälänge jag och Peter inte bor ihop.
Sovvanor till exempel.. Det går inte att sova innan Peter kommit hem från någonstans. han har inga nycklar till mig och jag måste hålla mig vaken tills jag kan släppa in honom. Börjar jag tidigt på jobbet kan inte han sova hos mig eftersom han då måste ha mina nycklar och möta upp mig när jag slutat och ge dem till mig, då jobbar han ofta. Så jag måste sova hos honom och av någon anledning har jag svårt att sova då. Det är svårt att lämna sängen och smyga sig vaken när hela mörka huset sover. Kanske är det därför jag får ångest.
Städvanor är en annan grej. ORKA städa garderoben 3 veckor innan man ska börja packa ner skiten i flyttkartonger? Då får det fan lukta instängd munk ett tag till, trots att garderoben snart får nog och anfaller mig med mitt eget skräp. 2-åriga ölburkar jag gömt undan för att inte mor skulle se dem, gammalt krimskrams jag stoppat i en påse och sen inte vetat vad jag skulle göra av det. teckningar från grundskolan, trasiga sovsäckar och 90% av alla kläderna skulle jag aldrig ens sätta på mig igen.
Och maten kan jag ju inte ändra på sålänge mina päron styr och ställer i kylskåpet. Jag lagar bara mat en gång i veckan och då är det knappast lönsamt att åka till city gross i skärholmen och handla billig pasta.
usch och fy... 4 veckor kvar. Ont i huvudet och kommer säkert vara sjuk på jobbet imorrn...
Träna ska jag INTE göra idag. Dock borde jag börja, någon gång. Tror jag drömde om det inatt. Folk som stod och stretchade vid Mariatorget, och jag tänkte att sådär borde jag också hålla på.
Sen drömde jag något om vår gamla lägenhet på Bondegatan, en hiss som vällt och blivit en toalett, samt kaos i trapphuset på grund av kissköerna. Kanske något om min farmor också...
Jag tänker att jag ska börja ta tag i saker så fort vi flyttat. Jag lever fortfarande i limbo, trots att jag lovade mig själv att sluta göra det så fort i faktiskt FICK en lägenhet. Hela 2007 har hittills bara handlat om väntan. Nu är det så nära, och ändå tänker jag: Ne, ingen idé att bli hurtbulle nu, jag väntar tills vi bor i Vårberg och jag kan ta joggingturer i soluppgången längs vattnet i rosa mjukisdräkt.
Allt detta ska jag bli bättre på när vi flyttat:
laga mat
spara pengar
motionera
jobba
gå upp på mornarna
höra av mig till gamla vänner
höra av mig till gammal släkt
läsa böcker
städa
ta tag i vad jag vill plugga till
ta tag i min konstiga dyngsrytm
skriva
måla
pyssla
festa
sova
dricka vatten
äta nyttigt
leva glatt
skratta
gråta
dansa
leva
älska
dö
Eller nått sånt...
Mycket sällan blir det som jag tänkt. Men när vi nu fick den lägenhen jag faktiskt helst ville ha av alla vi sett känns det som om saker och ting är påväg åt rätt håll. Men så mycket går liksom inte att börja ändra på sälänge jag och Peter inte bor ihop.
Sovvanor till exempel.. Det går inte att sova innan Peter kommit hem från någonstans. han har inga nycklar till mig och jag måste hålla mig vaken tills jag kan släppa in honom. Börjar jag tidigt på jobbet kan inte han sova hos mig eftersom han då måste ha mina nycklar och möta upp mig när jag slutat och ge dem till mig, då jobbar han ofta. Så jag måste sova hos honom och av någon anledning har jag svårt att sova då. Det är svårt att lämna sängen och smyga sig vaken när hela mörka huset sover. Kanske är det därför jag får ångest.
Städvanor är en annan grej. ORKA städa garderoben 3 veckor innan man ska börja packa ner skiten i flyttkartonger? Då får det fan lukta instängd munk ett tag till, trots att garderoben snart får nog och anfaller mig med mitt eget skräp. 2-åriga ölburkar jag gömt undan för att inte mor skulle se dem, gammalt krimskrams jag stoppat i en påse och sen inte vetat vad jag skulle göra av det. teckningar från grundskolan, trasiga sovsäckar och 90% av alla kläderna skulle jag aldrig ens sätta på mig igen.
Och maten kan jag ju inte ändra på sålänge mina päron styr och ställer i kylskåpet. Jag lagar bara mat en gång i veckan och då är det knappast lönsamt att åka till city gross i skärholmen och handla billig pasta.
usch och fy... 4 veckor kvar. Ont i huvudet och kommer säkert vara sjuk på jobbet imorrn...
onsdag 2 maj 2007
vårsnuva
Sitter hemma och är sjuk. Men det är rätt okej. Tittar ut på alla träd som ser alldeles somriga ut och blir lycklig. Jag får något ryck ibland när jag till exempel tittar på min fot.. Då kan jag tänka: Å... Dethär är ju MIN fot! Min alldeles egna! Och liksom fyllas av ett lyckorus över att få tillhöra. Över att vara någon.
...Är jag ensam?
Peter köpte en pärlplatta till mig igår när jag jobbade så jag tänkte sätta mig med det nu. Ska bara lägga upp lite bilder på facebook (tjohoo!)
Valborg var trevligt. Kallt som alltid men far och mor var på landet så vi satt hemma först och tog sen båten över till henke. Någon stal all vår dricka men vi blev lagom glada ändå.
...Är jag ensam?
Peter köpte en pärlplatta till mig igår när jag jobbade så jag tänkte sätta mig med det nu. Ska bara lägga upp lite bilder på facebook (tjohoo!)
Valborg var trevligt. Kallt som alltid men far och mor var på landet så vi satt hemma först och tog sen båten över till henke. Någon stal all vår dricka men vi blev lagom glada ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
