inget blodmos? nej? bra.

Jaharru… fasligt lång tid sen jag skrev här. Gav upp när pretto-känslan inte gick att svälja längre. Och så är jag här igen... Fast med ett annat liv. Alltså:

Folk är så jävla snälla här, jag blir alldeles rörd! Och så börjar jag nästan förstå vad de säger, hurra hurra.
Jag TROR att det finns jobb att få. Jag bor med tre trevliga karlar från Sverige i ett stort vitt hus med utsikt över vattnet och staden. Jag har det minsta rummet: 10 kvadratmeter, en liten liten säng, en liten liten röd soffa, en liten liten matta, två hyllor och en underlig tvbänk vars ena kant blivit skrivbord. Vi delar ett litet litet kök, badrum och oppholdsrom. Två av pojkarna har fullt upp med jobb, de kom för två veckor sedan. Den andra kom ensam i söndags och är på samma nivå som jag ungefär. Anpassningsstadiet… typ. Visst att jobbet de andra fått är mansgöra omöjligt för mig att utföra men helt hopplöst är det ju inte. Finns det lossningsjobb finns det fisk att rensa, ju! Eller??!
Under oss svenskar bor en norsk familj. En son som spelar Amy Diamond på gitarr om dagarna, en fru som är dagisfröken och en man som har tusen projekt men just nu verkar vara sjukskriven… Något med armen? Innan oss bodde det Polacker, Turkar eller Ryssar i rummen, men de smutsade ner de nymålade köksluckorna och sånt tycker mannen inte om!
Tre katter bor här också. ”Tycker du om katter?” undrade mannen hoppfullt och klart jag gjorde det, kände inte för att krångla det första jag gjorde kl. 8 på morgonen, efter en sömnlös (men mysig, åh Malin vad det är härligt!) natt på bussen från Oslo, när han precis hämtat upp mig från busstationen. Men de håller sig mest ute så det verkar vara lugnt med allergin. Vet inte vad jag hade gjort annars!
Va mer då… Är så jävla glad att vara här. Allt är finare än finast. Kom på att Ålesund påminner om Geneve idag. Carouge med alla gatstensbackar och så snötäckta berg vart man än vrider huvudet. Jag tycker om berg, kom jag på också. Man får liksom ett bredare perspektiv av att se mer yta av världen samtidigt… Berg och vatten gillar jag. Och vatten finns det också gott om i Ålesund…
Synd om fisken annars ju.
Jag går runt och är sådär lycklig i hjärtat som man kan bli efter för mycket kaffe! Fixar med grejer: Norskt kontantkort till mobilen (+4793677040), billigast möjliga mat, busskort, bankkort (tog hela dan idag och ändå får jag det inte förrän nästa vecka! Fast folk var så snälla så det gjorde ingenting)… Är så sprickfärdigt nöjd och glad att jag verkligen vet att jag kommer sprängas i små små slamsor av blodmos om något falerar. Jobb till exempel. Allt har hittills gått precis enligt PLANEN… Men det finns inte på kartan att inte få jobb, det skulle inte gå då… Svårt får det fanemej vara, det klarar jag av. Och omöjligt är det inte… Nej, jag fortsätter vara glad! ”Det harr aer li-vet”, som en pojke från Kanada en gång skrev ner i en blå skrivbok i Phnom Penh!
Nu ska jag söka jobb, sluta skriva skit. Fast det ju var mamma som SA! Nöjd nu? Fan, du sinkar mig! Fy…