Ofattbart okontrollerbart, man borde balla ur?

Det skrämmer mig som fan hur alla människor upplever allting olika. Diskussioner, blickar, händelser. Vad säger det om världen? Att ingenting egentligen går att kontrollera? Man kan försöka styra en händelse dit man vill och man kan tycka sig ha lyckats, men egentligen är händelsen en helt annan i någon annans ögon. JAG är en helt annan i alla andras ögon, så också alla jag mött och hört talas om. Att sträva efter, ja, kontroll, perfektion, i mänskliga kontakter och sociala händelser är alltså totalt misslyckat. Man ska istället sträva efter en egen tillfredsställelse och respektera att de andra gör detsamma. Acceptera att världen finns i 10 biljarder former, acceptera att jag själv finns i.. säg.. 4000 former, mer eller mindre tydliga.

Perspektivet… att det ska vara så jävla svårt att hålla vid liv!

I övrigt: snön smälter i rasande fart men i lördags fann jag nya vänner att sitta i snöfotöljer, dricka vin och se på stjärnorna med. Sen gick vi ut och dansade och letade i soptunnor. Bageriet tycker jag tjatar, fabriker utanför Ålesund känns lockande och hoppet.. ja, det finns. Vill rista in det på armen för säkerhets skull men det blir ett senare projekt. 2 veckor.. dosa dosa, som Soili brukar säga. :)