Det lyser i Ålesund

Jo,ja, jo.. Men ibland blir livet liksom enklare om man inte skriver. Det flyter mer då, vardagen blir vardag och det är ibland skönt att inte vistas i dendär… intensiva verkligheten av skrivna tankar? Blir ibland superdeppig bara av att skriva vad jag gjort idag. De skrivna orden blir aldrig desamma som allt som finns i huvudet, de ser fåniga och fel ut, tagna ur sitt sammanhang. Vad jag flummar…

Har försökt tänka ut ett riktigt smart inlägg om Norge vs. Sverige. Den skulle heta ”Det paralella universum som är Norge” och handla om hur allt är precis exakt likadant här, precis allt utom några få störda detaljer! Det är svårt att förmedla den känslan bara, tror det inte går men jag kan göra ett försök:

Alla ser exakt likadana ut som folk i Sverige. Samma mode, samma frisyrer, samma timida vänlighet och jantelag. Samma program på tv! Lyxfällan blir Luksusfellen, Sjukhuset blir Sykehuset. Till och med ica-reklamen har de! Fast med ett gäng mycket tristare typer.

Det är så underligt att befinna sig i ett annat land och så är det inte det, egentligen. Ett annat land, alltså. Språket: ett annat exempel. (och här ska jag inte ens låssas att jag faktiskt kan alla dethär gramatiska termerna. Ja, jag googlade, men bara så att ni skulle förstå bättre!) Att alla ord mittemellan är hur lätta som helst att förstå: jag, du, och, att, till, då… Uppbyggnaden, tonfallet, allt är ju precis som svenskan. Men orden är inte desamma! Det är som när man var 10 år och ville hitta på ett hemligt språk och bara hittade på nya ord för alla substantiv, adjektiv, verb och adverb. Det blir så komiskt! Varför har det blivit så?! Att våra vanligaste ord: roligt, kul, vackert, tråkigt, inte har orkat leta sig hit.. eller tvärtom.

En annan grej: Interjektioner. Usch! Fan! Oj!
Man tror det är lätt att kommunicera bara det går att förstå helheten och visst, det funkar ju. Men det är enormt underligt att just alla de orden man använder mest i vardagen med folk man inte känner så väl, typ: ”Ursäkta! Jävlar! Ojdå! Det är lugnt! Tja! Läget?” Inte gäller längre.

Jag vet inte hur jag ska skriva det, men jag slås hela tiden av det galna i det. Som att vakna i Stockholm en dag och så har typ alla ö blivit ø och roligt betyder tråkigt.. i övrigt är allt precis som vanligt. Surrealistiskt… men alldeles alldeles sant i Ålesund.

Jobbet går bra, i övrigt! Sökte tjänsten på Frukt och grönt som visade sig vara en tjänst i Ferskvaror istället. ”Det gör ingenting”, sa chefen som har en skrämmande tro på mig jag över huvud taget inte förstår med tanke på att jag missuppfattar allt han säger och inte har en aning om vad dampemörr är för något (jo, nu vet jag iofs). Jag drar truck och lyfter kartonger 8 h om dan, 6 dar i veckan. Det är tungt men jag känner hur jag blir starkare och den känslan är nice som fan! Har börjar smida planer med Anders, Linus och Malin om resor i höst och allt drar liksom ihop sig. Kan inte förstå hur allt bara blivit precis som jag tänkt mig. Våren, jobbet, vännerna, livet… allt ser så underbart ljust ut. Förlåt men… jag är nog jävligt lycklig just nu..! 8,7.. minst!

små tankar

Malin! Nu har vi varit hemma från Asien lika länge som vi var där… Det känns totalt omöjligt. Men tiden är relativ… det kunde lika gärna ha varit igår och tiden där lika gärna en evighet. Det känns bra att tänka så, inte vilka månader som helst!

Igår tog chefen mig åt sidan och sa att han ville att jag skulle söka en vikarietjänst på frukt o grönt. Han ville inte att jag skulle säga att han bett mig, men ”snälla” sa han, du vore perfekt. Mer jobb och uppskattning, kan inte bli bättre. Vill verkligen bara jobba! Såfort jag är ledig en dag känns allt så otillfredsställande, som om livet i nutid inte är värt något.. Lite så är det ju – jag är här för att vänta på en annan tid. Även om jag aldrig kunnat drömma om att vara såhär tillfreds med livet här. Jag är tillfreds men jävligt otålig… typ. Nej. Exakt.