Dumma mage, dumma huvud?

Har en konstig nervös-klump i magen. Vet inte vad den kommer ifrån, vet inte vad den vill! Tror det är över resan.. En sisådär på dagen 3 månader innan avfärd. Känns gött. Måste vara något slags världsligt rekord. ”Ja sen då ungefär ett kvartal innan flyget skulle gå började fjärilarna flyga omkring därinne i magen riktigt ordentligt!!” kan jag berätta för mina barnbarn och stolt visa upp medaljen. Shit vad jag är trött, vet inte vad jag skriver. Såg en film precis om en kille som inte sov på 4 veckor… vore kuligt att testa nån gång. förjävligt, men kul. Är ett kvartal 3 månader eller är det 25 år? Vad är skillnaden.. egentligen.............?!

Min bror har snygga skor.

Jag har börjat gilla plagg med smådetaljer mycket bättre än plagg utan smådetaljer. Små detaljer är oftast ett tecken på att plagget är lite dyrare än plagg som inte har små detaljer. Jag har utan att jag känt av övergången börjat se på ett plagg, upptäckt om det är ett märkesplagg eller inte och DÄREFTER tagit ställning till om jag tycker plagget är snyggt eller inte. När blev jag såhär? Jag har börjat gå ifrån allt det som en gång definierade mig som en typisk söder-vänster-estet! Vad är jag nu för tiden? Jag vet inte ens om jag är så vänster längre… Det är nog avståndet från Södermalm som gör det. Livet i Vårberg och ute i vida världen har tagit ut sin rätt. Fara och färde, -söder! Ge inte upp hoppet om mig!

Men kanske… Just för att allt jag köper nu för tiden är lyx (aubergine, vaniljsås, frukostjuice!), så ser jag det sköna i att äga något som är otrolig lyx. Något jävligt jävligt DYRT! Det nästan vattnas i munnen på mig.

Vad sägs om, istället för en resa i 4 månader, köpa DENHÄR klänningen för 19500. jag skulle använda den varje dag i 4 års tid. Fett värt.

I Kid, I kid…

dagens sanning från min i-pod: well, I've been in town for just about fifteen minutes now
Kan ju tyckas ologiskt men det är i-poden som talar, jag bara lyssnar och nickar.

idag regnar världen bort.

Allt är förlorat?

Jag skrev ett manifeste i söndags. Där jag lovade mig själv att från och med nu bara äta godis på lördagskvällen. På lördagskvällarna är det robinson, veckans höjdpunkt. Då sitter jag och fredrik klistrade framför tvn. Och jag har ätit alldeles för mycket godis nu på senaste tiden. Jag fick nog. Alltså: ett manifeste.

Men vad gör jag? Igår skulle jag handla grillkol till kvällens tjäder- och älggrillning och vad gör jag? Jag köper godis igen. I 4 dagar gick jag och var stolt över mig själv. Jag hade bestämt mig! ”Klarar jag inte av dethär kommer allt gå åt helvete”, tänkte jag för mig själv. ”Dethär är prövningen om min egen lycka”, ”Bryter jag dethär löftet bryts allt jag kämpar för. PLANEN ffs”. Men jag bröt. Jag klarade det inte. Det var tillbud på lösgodis och jag köpte för 14 kr… åt upp halva men var så sur på mig själv att jag fick för mig att jag mådde illa och slängde bort andra halvan.
Nej. Inte ens det gjorde jag. Jag väntade tills efter grillningen och åt upp resten då istället.

Fan! Det kan tyckas lite kul sådär, klantiga jag som aldrig lär mig, men shit! Jag är så jävla besviken på mig själv! EN jävla grej!!

Egentligen hade det varit klokast att skaffa sig ett stillasittande jobb så man slapp äta så jävla mycket för att inte gå under. Jag är alltid hungrig!

Det finns en skitsnygg lätt cp-skadad kille här som brukar åka min buss ibland. Jag trodde jag var fördomsfull men han är verkligen så jävla het! Runt 18 kanske, så där dog väl den drömmen. Men kul att veta att man är en såndär öppen och härlig människa som inte ser skillnad på folk. toppen.

Dagens sanning från min iPod: Gitarr-refrängen i Nationalteaterns "Rövarkungens ö". Sådär lite diffust...