Det är ju såhär va… jag har inga svar. Man låter bli att tänka och vips så befinner man sig där man vill vara. I nutid och i framtid. I perspektivet. Samma princip som meditation, antar jag.
Oftast är jag egentligen inte säker på om det är nu i juli jag befinner mig eller om jag fortfarande går gata upp och gata ner i snöstorm, fortfarande kom för en vecka sedan, fortfarande tänker: hur kommer det bli?
Hur har det blivit?
Det är ju såhär va… Jag trivs. Dethär är inget liv: 10 kvm egen yta, dela allt det andra med två skämt till människor, 2000 i månaden till mat och nöjen, missuppfattningar missuppfattningar missuppfattningar. Va? Ka? Jaha du menar så… (eller bara: äh, skit samma, det var inget viktigt…)
Men ändå… jag trivs. Det går. Jag har vant mig. Jag har lärt mig. Jag är glad. Jag är stolt. Jag kommer gråta på nattbussen till oslo.
Och så detdär andra. Den otroliga lyckan som väntar (o en sådan knut i huvudet!). Varje dag i 5,5 månaders tid har jag kryssat för ännu en ruta och tänkt: det kommer en vacker dag… Och jag vet att fan, det låter ju helt vidrigt hemskt, men de dagarna som liksom enbart varit jobb och dendär ikryssningen och dendär längtan har såhär i efterhand inte alls varit vidriga utan bara väldigt lärorika. Bara väldigt bra, för mig.
Och när denhär sista månaden är över (och det är snart för det kommer gå fort för det har de senaste månaderna gjort för nu har jag börjat ha roligt på riktigt), när jag gråtit klart där på nattbussen: då kommer dendär känslan infinna sig. Den otroliga lyckan kanske är fel men den otroliga övervälmningen. Jag vet hur den känns för precis så var det på bussen hit. I februari. Den otroliga övervälmningen över allt som skulle komma. Alla människor som skulle mötas och alla tankar som skulle tänkas. All tid som skulle gå…
Det är ju såhär va… och djupare än så vet jag inte om jag orkar ta mig:
Snart är det slut. Snart börjar det.
Dagens sanning från min ipod:
All I wanna do is… (bang bang bang bang)
And… (ka-ching)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
stackars den gamla tanten på bussen som får höra om allt du kommer sakna när du lämnar norge, och den tandlösa luffaren som måste lyssna på en främlings drömmande ord om framtiden, eller gubben längst fram (som sitter där för att han är både åksjuk och för gammal för att orka gå långt bak i bussen) som får höra maniskt längtande ord om en flicka som heter malin!
jag yttrar maniskt längtande ord efter dig varenda dag! fast för mig själv, på mitt rum. mumlandes under täcket: "Marreeeee... Marreeeee" med gollum-röst. fint va? så mycket saknar jag dig!
Jag kommer aldrig slippa undan det namnet va??!
snuttiplufs var det ja! glömde <3
Fast svårt att säga det med gollum-röst... my snuttipluuuuufs. ne.
off, e blir så rørt når e lese d du har skrevet :( håpe virkelig vi klarte å vise d kor kjekke å gode vi e fra lille ålesundsbygda :)
Håpe Håpe du har d bra! Huska at du ALLTID e velkommen tilbake til ÅLesund (heilt til e flytta til Eid da e du ALLTID velkommen til EID!!)
Me casa, su casa(?) - litt international e e no ;) miss miss :)
Skicka en kommentar