Vidunderliga veckor och saker man gör

I Cairns. 32 grader I skuggan. Flygresan upp ett upplyft (höhö) och hostelet vi bor på fullt av party. I vartenda rum. Igår sa vi: Vi tar en vit dag! Men är det lätt nar folk bankar på ens dörr varje halvtimme? Nej. En underlig grej dethär med lättsamheten i alla kontakter med människor… Bara for att man är här, inte hemma? Det ar fantastiskt skont men vem pallar det kontinuerligt? En vanesak självklart… kanske så det borde vara. (Eller är det bara spriten??)

Ser man allt uppifrån ar vi som sma myror i ett santdär myrbo i genomskärning. Springer från våning till våning och UMGåS, myrvardagsrummet pa bottenvaningen: Bar-rabatter varje kväll kan man tanka sig!

Jag gillar det ju. Men uppifrån…

Badade för första gangen i Australien för några dagar sedan. I pool för i havet ar det giftiga stingrockor-sasong (Sånadar som Steve Erwin dog av). Poolen heter Lagunen och ar gratis och ligger mitt i stan. Som om de liksom vill be om ursakt for min krossade sandstrands-dröm genom den. Sjalvklart ar havet battre, men endorfinkicken av detdar första doppet infann sig andå. Minns den fran de årliga resorna till Grekland i min ungdom. Vatten gör mig glad.

Imorrn åker vi nattbuss igen. Mot Airlie beach och segelturer i Whitsundays, ar planen. Och dykcert. ”Nu rullar det pengar!” ar ingen underdrift. Håll i hatten.

Saker man gör:









(äter och dricker mest ser det ut som...)

Regniga dagar

Ar frustrerad over den dimma av trotthet som lagt sig over mig. Sydney ar kallt. Anders och Linus borta. Hostelet dyrt. Nackontet vill fanemig aldrig forsvinna!! Skriver alldeles for mycket i min lilla bla skrivbok i jakt pa traden... den hittas ingenstans.

Imorgon sol igen. Cairns. Jag vill dit nu. Trott pa vackra strander man inte kan bada pa. behover nya aventyr. Dykning. Manniskor. En ny era att leva mig in i. Nu efterskrapet av Anders, Linus och mitt aventyr - det brinner av en slags frustration i mig over att det redan ar slut. Det var bra tider.

Har i Sydney alltsa: Bodde hos en van till Anders, Simon, pa Coogee beach i 11 dagar. De tva forsta i vardagsrummet, sen hade Simons rumskompis fatt nog och vi flyttade in i Simons rum allihopa. Nar malin kom var vi 5 pers, 4 ryggsackar, 2 snowboards och 4 surfingbrador i ett rum pa kanske 17 kvadrat. Han var nog ratt glad nar vi akte tillslut.

Vart gick tiden? Till buckets av plastpapperskorgar och mcDonaldsbesok. Sydney ar stort men liksom begripligt. Bodde jag har skulle jag ocksa jogga pa stranden.

En kvall satt jag ensam pa Bondi Beach. Var kanske lite smasur over nagot fanigt till att borja med men lyssnade pa Manu Chao och kom plotsligt att tanka pa en helg pa Hessa i Norge da jag kant mig extra filosofisk. Hade tittat pa mina tar, halvlegat pa den lilla roda soffan med fotterna i vadret, lagt huvudet pa sned och tankt: Snart spretar de i sanden pa Bondi Beach.

Vad ar tiden daremellan? Mellan langtan till Bondi och den kvallen da jag insag att mina tar spretade i sand igen. Var den lang, kort? Och allt dethar nu, det ar ocksa tid som ska passera. Hur underbar den an ar. Snart ar mina tar nedstoppade i stovlar - gar gotgatan fram en iskall januaridag. Det kommer ocksa bli bra.

Sokte kurser pa universitetet idag. Nutiden ar valdigt diffus.