Sedan dess till nu!

Forst alltsa: Whitsundays. En solig dag i oktober packade vi varsin kappsack och gick de 3 kilometerna i 30 graders varme ner till hamnen och segelbaten som vantade.
"British defENDER! Best boat in the WhitSUNDAYS!" ringar fortfarande i mina oron. Halften av batens passagerare tillhorde den inofficiella "bokklubben" och gillade att ga till sangs kl halv 9, den ovriga halvan bestaende av en radda fantastiska individer stannade garna uppe, spelade Ring of Fire och skralade med till Queen till 3 pa natten. Vi kom inte vidare overens... Men besattningen var pa var sida!
Havet ar blatt och vackert, havsornar gillar grillkorv och man ser INTE sexig ut i en Stingersuit (men man maste ha dem annars kan man do).




Sen: Agnes water / Town of 1770 (de sitter ihop, typ. Men nar vi forsokte ga fran ena stallet till det andra tog det 3 timmar. det var tugnt. Det var for ovrigt har som Kapten Cook steg i land nar han "upptackte" australien.). Dar rakade vi stanna i 2 veckor... Aven om man egentligen inte kan gora sa mycket dar. Vi bodde en bit bort fran stadens centrum (-tillat mig skratta lite), pa ett slags backpackercentrum och kollektiv (Southern Cross). Svart att beskriva stallets charm men det ar precis ett sadant stalle jag skulle vilja aga och fixa iordning... Shysta manniskor som jobbar stenhart men anda har det skitkul, grillfester, filmkvallar, biljardbord, massa manniskor som kommer och gar och en allmant grym atmosfar. Jag och Malin surfade (!), det gick hur bra som helst forsta gangen men andra gangen flog vi mest omkring. Vi kande oss hur som helst javligt coola nar vi satt med vara hyrda surfbrador brevid oss pa stranden och det ar val det som raknas??

Sen tankte vi aka darifran men sen tankte vi inte alls aka darifran for sen kom vi pa att Stora Barriarrevet skulle ta slut om vi akte langre soder ut! Och det ar trist att vara i Australien utan att se det, liksom. Sa vi sa: Vi tar dykcert har! Och det ar liksom en grej som jag velat en javla lang tid. Sa jag var javligt pepp. Malin daremot var inte lika pepp och kom ganska snart pa att det inte riktigt var hennes grej (hon flog flygplan istallet, det funkar ju det med!). Men jag pluggade och dok hela veckan lang och i fredags hade jag dykkortet i handen! wiho! Den excentriske dyklararen sa att det los om mig nar jag kom upp ur vattnet efter 2 dyk ute pa revet. "Hur kanns det?" skrattade han. Allt jag kunde gora var att pipa lyckligt.






Nu har vi antligen rort pa oss igen. Noosa heter staden och har ar allt valdigt dyrt. Klappa koalor pa zoo och fallskarmshoppning star pa agendan. Gud hjalpe oss.