Söndag

Här är mitt nya rum som har ett fönster och hela väggar och en dörr man kan låsa och en bred säng och en spegel och tillräckligt mycket yta på golvet för att gå omkring på det och jag är alldeles ofantligt glad över allt detta. Lägenheten jag bor i är egentligen en etta med en kokvrå och en toalett, men Dan, innehavaren, har låtit bygga fyra stycken bås inne i rummet, så att han kan hyra ut dem till turister o dylika. Vissa av dem är mindre än andra, rymmer bara en säng och en lampa och har inte väggar som går ända upp till taket. I en sådan bodde jag den första månaden här. Det var visserligen ganska mysigt, jag hade en bokhylla jag kunde lägga grejer på och allt i rummet gick liksom i rött vilket ju var trevligt, men nu, nu ser jag ljuset... För första gången på en månad kan jag vara inomhus och ändå uppleva dagsljus! Och utsikten är fantastisk och våren är typ här och därför har jag bestämt att jag ska stanna inne hela dagen för första gången sedan jag kom hit. Igår drack jag mojito och såg på melodifestivalen på en pub på Times' Square klockan två på dagen, shoppade alldeles för mycket kläder (igen) och mötte Maria med familj i en hotellbar på kvällen. Idag ska jag sluta låssas att jag är frisk från min förkylning när jag ju inte är det, se på film, dricka té och titta ut genom fönstret.

Pics

Tillbaka i skrubben

I helgen var jag uppe i Connecticut för att hälsa på Anders på universitetet han studerar på. Vilken otrolig kontrast till det liv jag har för tillfället. Som natt och dag. Allt som finns där är gemenskap, delade rum, delade badrum, matsalar och skolutflykter. Massor av 20-åringar som springer mellan rummen, röda platsmuggar och mjukisbyxor. Allt som finns här, i New York, för mig, är vad som helst utom gemenskap. Maria är här, vi hänger en del, Sandra har varit här under en väldigt händelserik och rolig vecka men åkt hem igen, Seojoo likaså. Nu vaknar jag upp i den här fantastiska staden efter fyra nätter på ett college mitt i ingenstans och känner mig en smula ensam. Är förkyld, dessutom, skolan liksom ett dagis förpestad med allehanda bakterier tänkbara.

Men jag är ju inte här för att hänga med collegestudenter i skolmatsalar. Det var ju Anders plan, inte min. Och båda världarna är nog ganska fantastiska, när man tänker efter, men på väldigt olika sätt.