Söndag

Här är mitt nya rum som har ett fönster och hela väggar och en dörr man kan låsa och en bred säng och en spegel och tillräckligt mycket yta på golvet för att gå omkring på det och jag är alldeles ofantligt glad över allt detta. Lägenheten jag bor i är egentligen en etta med en kokvrå och en toalett, men Dan, innehavaren, har låtit bygga fyra stycken bås inne i rummet, så att han kan hyra ut dem till turister o dylika. Vissa av dem är mindre än andra, rymmer bara en säng och en lampa och har inte väggar som går ända upp till taket. I en sådan bodde jag den första månaden här. Det var visserligen ganska mysigt, jag hade en bokhylla jag kunde lägga grejer på och allt i rummet gick liksom i rött vilket ju var trevligt, men nu, nu ser jag ljuset... För första gången på en månad kan jag vara inomhus och ändå uppleva dagsljus! Och utsikten är fantastisk och våren är typ här och därför har jag bestämt att jag ska stanna inne hela dagen för första gången sedan jag kom hit. Igår drack jag mojito och såg på melodifestivalen på en pub på Times' Square klockan två på dagen, shoppade alldeles för mycket kläder (igen) och mötte Maria med familj i en hotellbar på kvällen. Idag ska jag sluta låssas att jag är frisk från min förkylning när jag ju inte är det, se på film, dricka té och titta ut genom fönstret.

Pics

Tillbaka i skrubben

I helgen var jag uppe i Connecticut för att hälsa på Anders på universitetet han studerar på. Vilken otrolig kontrast till det liv jag har för tillfället. Som natt och dag. Allt som finns där är gemenskap, delade rum, delade badrum, matsalar och skolutflykter. Massor av 20-åringar som springer mellan rummen, röda platsmuggar och mjukisbyxor. Allt som finns här, i New York, för mig, är vad som helst utom gemenskap. Maria är här, vi hänger en del, Sandra har varit här under en väldigt händelserik och rolig vecka men åkt hem igen, Seojoo likaså. Nu vaknar jag upp i den här fantastiska staden efter fyra nätter på ett college mitt i ingenstans och känner mig en smula ensam. Är förkyld, dessutom, skolan liksom ett dagis förpestad med allehanda bakterier tänkbara.

Men jag är ju inte här för att hänga med collegestudenter i skolmatsalar. Det var ju Anders plan, inte min. Och båda världarna är nog ganska fantastiska, när man tänker efter, men på väldigt olika sätt.

Hasa diga, everybody!

En massa grejer händer ju fast jag kanske inte skriver om det varje dag. Till exempel bråkas det i tunnelbanan, porrsurfas det på biblioteket, efterfestas det på Bleeker Street, hamburgarfrossas det i Brooklyn, besöks det musikaler och skrivs på c-uppsatser. De två förstnämnda aktiviteterna har bara observerats, alltså, ej självupplevts.

Musikal: Book of Mormon

Pris: 27 dollar, stående platser (med bra skor gick det ju galant!)

Scenografi: Ständigt skiftande, serieinspirerat, smutsigt

Summering: MMMM+ (fy fan vad det var bra!)

Jarrå serru, nu jävlar

Jag läser igenom sådant jag skrev, åratal sedan, typ 2009, och kanske märks det inte om man inte var där men jag tycker lyckan liksom studsar emot en från bokstäverna i inläggen. Och det är klart att man inte bara var lycklig, för så är det ju liksom aldrig, men grundkänslan, den djupaste och den man minns, var väldigt nära konstant eufori.

Och jag misstänker, anar, att det är precis så det är även nu. Och att jag saknat just det under några år nu.

En såndär klyscha: 2013 ska bli ett BRA år. Trots alla jävla oskrivna blad.

Vi akademiker

Här har jag suttit och pluggat idag. På New York Publik Library. Det känns jävligt akademiskt. Nu stänger de för stormen som härjar därute. Känns ju schyst, till exempel för han som sover därborta bakom mig.

Min korkek

Vissa dagar bara älskar jag att vara själv. Jag sitter och njuter och andas i ensamheten och för varje timme som går känner jag hur jag liksom stärks mer och mer. Samlar kraft. Som om jag bara då har lugn och ro att filtrera fram det viktiga i livet. Som nu till exempel, ligger jag på mitt fina elefantöverkast i skrubben jag bor i. Det är mörkt och skitigt och det är söndag kväll och alla andra i hela USA ser på Super Bowl. Men jag dricker té och skriver dagbok och är fantastiskt lycklig.